Kommunismens följder
Kommunismens arv lever fortfarande kvar i hjärtat och i sinnet hos Tjeckien och påverkar fortfarande såväl folkets psykologi som landets ekonomiska och sociala tillstånd. Vad som är uppenbart är att kommunismen var något som stal mycket från det tjeckiska folket och något som de fortfarande försöker anpassa sig till livet utan – en process som i allra högsta grad fortfarande pågår.
De som inte levde under tiden för det kommunistiska styret kommer aldrig att exakt kunna förstå hur det var för de män, kvinnor och barn som levde under denna period. Regeringen upprätthöll en enorm kontroll över yttrandefriheten och det var till och med så att de som vägrade gå med i kommunistpartiet kunde förlora sina jobb och få sina barn svartlistade för anställning i framtiden. Som ni kan föreställa er så hatade de flesta människor systemet men hade ingen möjlighet att tala ut mot det, eftersom den övervägande känslan under perioden var hopplöshet– en nation som ville bryta sig loss från sina bojor, men helt enkelt inte kunde.
Ett av de största arven från kommunismen är det tjeckiska folkets inställning till de stora sakerna i livet. Det kommunistiska systemet förstörde all deras känsla av individualitet och gjorde befolkningen till en enhet – en grupp av människor berövade sina egna individuella åsikter, färdigheter och meriter. Detta gjorde det tjeckiska folket introvert och det syns än idag, eftersom många tjecker kan sägas vara oförmögna att tänka att de inte kan ändra den större bilden och att de är egna herrar över sitt eget öde.
Trots det politiska förtrycket och den brutala statliga kontrollen så finns det många människor som har goda minnen av denna period – något som kan te sig lite udda för utländska besökare. Många minns det dock som en tid där grundläggande service gavs och där alla medborgare hade en säker plats att bo på och jobb de kunde förlita sig på. Nuförtiden måste människor oroa sig för sina lån, räkningar, anställningstrygghet och många andra faktorer, som anses vara mycket mer stressande än den tidigare regimen. I huvudsak så var de utan höga ambitioner nöjda med livet som kommunistregimen tillät, medan de med ambitioner älskar det faktum att de är fria att fullfölja sina drömmar i dagens värld.
En sak som aldrig lidit, inte ens under de hårdaste tider, är det tjeckiska sinnet för humor. Detta kan man se i filmerna som släpptes 1989, varav många var torra och vitsiga affärer med karaktärer som hade en avslappnad inställning till livet. Det är inget sammanträffande att så fort regimen föll så började dessa filmer spelas in. Ett av huvudinslagen i filmerna var upproret mot auktoriteter, vilket naturligtvis är en direkt effekt av alla frustrationer som byggts upp inom människor under åren av förtryckande styre.
