Prag under kommunistregimen
Efter kriget fann sig Tjeckoslovakien vara ett fritt land igen, lett av president Beneš fram till det kalla krigets utbrott. Det kalla kriget ledde dock till att många i Tjeckoslovakien uttryckte sin önskan om att använda kommunistideologin, som började vinna utbredning i resten av regionen, som förebild och under en period på bara några år blev kommunismens röster allt högre tills 1948 då Beneš avgick från sin post och gjorde det möjligt för kommunistpartiet att ta kontroll över landet, med Klement Gottwald som ledare.
När kommunistpartiet tog över så deporterades de 3,5 miljoner etniska tyskar, som bodde i Tjeckoslovakien, tillbaka till Tyskland med våld trots att deras förfäder hade bott i Tjeckoslovakien i många generationer. I ett område där detta hänt – Sudetenland – så kan de politiska och sociala konsekvenserna av denna handling kännas än idag, med ett antal fortgående diskussioner om såväl handlingens legalitet som dess bakomliggande etik.
Kommunistpartiet hade makten i 41 år, från 1948 fram till 1989, och under hela denna period hände inte mycket när det gällde politiken i landet. Nästan all privat egendom beslagtogs av regeringen och friheten som många i Västeuropa kunde njuta av togs från vanliga tjeckiska medborgare. Landet styrdes via ett manifest av rädsla och människor var rädda för att tala ut mot dem som styrde med denna järnhand.
Den enda händelse som inträffade under denna långa period som kunde gjuta hopp i det tjeckiska folkets hjärtan skedde 1968 och är känt som Pragvåren. Detta sporrades av president Alexander Dubčeks uppmaning att ge socialismen ett “mänskligt ansikte” som ledde till att enorma mängder människor deltog i demonstrationer och protester till stöd för idén. Kort efter detta fick Dubček dock en begäran om att besöka Moskva och när han återvände släpptes alla planer då ryska stridsvagnar rullade genom Prags gator för att bryta upp dem som visade sitt stöd för politiken. Detta ledde också till att Dubček avlägsnades från makten och ersattes med Gustav Husák, som sedan styrde landet under hela 1970-talet och in på 1980-talet.
Även om nedslaget av Pragvåren innebar att motståndets offentliga ansikte avlägsnades så fortsatte det under jord. En grupp som kallades Charta 77 trädde fram och de övervakade det politiska systemet fram till kommunismens fall.
