Gyllene Gatan vid Pragborgen

Gyllene Gatan, inramad av det Vita Tornets och Dalibortornets imponerande strukturer, är tyst undanstoppad mot slottets väggar. Från att ha haft en historia som hem till såväl alkemister på 1500- och 1600-talen som de i det kejserliga följet, så är det idag en pittoresk och charmig liten gata med spektakulära sevärdheter.

Kejsaren Rudolf var en stor beundrare av alkemi och under sin regeringstid anlitade han tjänsterna hos ett antal framstående namn inom fältet, som engelsmannen John Dee och Edward Kelley. Även om Rudolf var kejsare, så var han en orolig människa och predisponerad för vansinnesanfall och andra psykiska tillstånd. Det förklarar kanske hans besatthet med alkemistens mystiska och uråldriga konst. I huvudsak var alkemi ett försök att tillämpa vetenskapliga principer på magi, där de viktigaste målen var att förvandla metaller till guld och upptäcka hemligheten med evigt liv.

Trots detta samband med alkemi, så härrör faktiskt namnet “Gyllene Gatan” från guldsmederna som bodde i området och inte från alkemisterna själva. Mycket av gatans nuvarande skönhet beror på arbetet som utfördes av kejsarinnan Maria Theresa, som deklarerade att alla nedgångna hus som fanns där skulle ersättas av byggnader med bättre material. Under 1800-talet blev gatan en grogrund för konstnärer och andra kreativa sinnen, med Franz Kafka som en av de mest berömda invånarna, tillsammans med poeten Jaroslav Seifert. I huvudsak är Gyllene Gatan ett område som under årtionden gått från att vara ett slumområde till en fantastisk gata, som nu är främst inriktad mot turistnäringen.