Slottsvandring i Prag
Av alla UNESCOs Världsarv som översållar Prag så är stadens definierande bild Slottet. Slottet, som ligger högt placerat ovanför Malá Strana, grundades år 880 av prins Bořivoj, och är – enligt Guinness Rekordbok – det största i världen.
Snarare än att vara ett slott i traditionell mening så är det här mer av ett enormt komplex (70,000 m²) bestående av hundratals byggnader, inklusive palats, gallerier, butiker, museer, trädgårdar och religiösa hus. Något som ofta misstas som själva slottet av turister är den respektingivande gotiska byggnaden St Vituskatedralen, som är sätet för Prags ärkebiskop, och viloplats för många kungar, drottningar och heliga romerska kejsare. Om du har ett 50 CZK-mynt i fickan, ta dig en titt – den är återgiven där också.
På grund av dess åtskilliga sevärdheter, skulle det vara svårt att göra allt som slottet har att erbjuda inom en vecka, än mindre på en enda dag eller eftermiddag. Den här vandringen tar dig istället genom de viktigaste platserna av intresse, med hänvisningar längs vägen till ytterligare som du kanske vill utforska mer i detalj.
Vandringen startar: framför Pragborgens portar. Närmaste tunnelbanestation: Malostranská. Ta spårvagn 22 till antingen Pražský hrad eller Pohořelec. Slutar: vid Pragborgens södra trädgårdar.
Vill du hyra en av våra högt kvalificerade svensktalande guider för en privat visning? Låt oss veta vilka intressen du har och var du vill börja så kommer vi att skräddarsy en vandring bara för dig. Vi kan antingen erbjuda rundtur med bil eller bara rundvandring. Guiden kan hämta upp dig vid ditt hotell eller så kan du ordna ett möte var som helst i staden. Mejla oss dina uppgifter för prisuppgift.
1. När du kommer in genom slottets huvudportar och står mot Hradčanské náměstí, vänd dig om och förundras över Ignác František Platzers stenjättar, som gladeligen klubbar ihjäl sina fiender ovanför den här ingången. På den här första borggården så har du även möjligheten att bli fotograferad med en av de gråklädda vakterna som står på vardera sidan om porten. Gör ditt bästa för att få dem att skratta, de är till och med tuffare än de i London. Under tidigare århundraden så hade dessa vakter mindre att glädjas åt: de betalades endast med boende och ved.
2. Något annat dessa vakter har gemensamt med de i London är att de har vaktbyte varje hel timme. Denna ytterst noggranna ceremoni – införd av den förre tjeckiske presidenten Václav Havel – är vanligtvis lite av ett turistslagsmål och du rekommenderas att stå till vänster om porten, där du får bättre sikt över förfarandet och du slipper flyttas åt sidan då vakterna går ut (till skillnad från de mindre informerade turisterna på höger sida). Den bästa tiden att titta på vaktbytet är vid lunchtid när en speciell musikalisk återgivning ges. Efter detta går du över till Mattiasporten från 1600-talet, designad av italienaren Giovanni Maria Filippi, och döpt efter den heliga romerske kejsaren (en lista över de länder han regerade över noteras under hans kejserliga insignier). Mattiasporten stod ensam här i 150 år innan Maria Theresa-utbyggnaderna byggdes runt den.
3. Gå genom porten och in på den andra borggården i vars mitt det finns en vacker stenfontän, färdigställd år 1686. Du kan prova att sitta på kanten för att vila dina fötter eller för att knäppa ett kort, men akta dig för den pedantiska personalen som schasar iväg turister från den med några minuters mellanrum. I närheten av fontänen ligger en av slottets brunnar, komplett med ett intrikat lock av smidesjärn i barockstil. Man trodde en gång att slottets vattenförsörjning vaktades av vattennymfen Pakit, och om vattennymfer är din grej så ska du överväga ett besök på Státníoperan, som ofta har visningar av Antonín Dvořák’s Rusalka, berättelsen om ett vattentrolls dotter som blir förälskad i en mänsklig prins. Fasaderna som omger dig här, och omgav dig på den föregående borggården, modifierades av den österrikiske arkitekten Nicolò Pacassi. Det var Pacassi som övervakade en stor del av slottets ombyggnad efter det skadades svårt under den preussiska belägringen och ockupationen år 1757. Norra flygeln inhyser Prags bildgalleri samt Spanska salen där kejsaren Leopold I sägs en gång ha genomfört en inomhusjakt på och dödandet av en katt tillsammans med sina barn.
4. Den goda nyheten är att de flesta av slottets sevärdheter utomhus är gratis. Mycket av interiören, dock – och Gyllene Gatan också – har en avgift på 250 CZK. En dyrare biljett inkluderar konstgallerierna också, men just den här vandringen kan göras med en billigare biljett.
5. Slottskomplexet erbjuder tillräckligt med tidsfördriv för de som gillar att vandra, och om du inte är av den sorten så tar passagen på vänster sida om den andra borggården dig över Prašnýbron och in i de norra kungliga trädgårdarna, som innehåller en underbar samling fontäner och sommarhus som nu omvandlats till konstgallerier. Vår vandring fortsätter genom slottskomplexet, tar den östra passagen från den andra borggården och leder dig till trappan på slottets mest prestigefyllda byggnad, S:t Vituskatedralen.
6. Denna romersk-katolska katedral – grundad år 1344 och sen rekonstruerad av Josef Kranner under mitten av 1800-talet – är ett utsökt exempel på gotisk arkitektur, och den tredje religiösa byggnaden som stått på den här platsen. Tidigare var den en romansk rotunda år 925, och efter det, prins Spytihněv IIs mycket större basilika.
Under århundraden var S:t Vitus platsen för kröning och begravning av böhmiska kungar. Inuti hittar man S:t Vaclavs (han från den berömda julsången) grav, och även Johannes Nepomuk, som dränktes i Vltava på order av Vaclav. S:t Vitus själv är skyddshelgon för Böhmen, för att inte nämna för skådespelare, komiker, dansare och epileptiker.
Katedralens inredning innehåller en del hisnande fönster, särskilt det norra mittskeppets målade av Alfons Mucha, och även Frantisek Kyselas rosettfönster, som skildrar scener ur den bibliska skapelseberättelsen.
7. När S:t Vitus har bländat dig tillräckligt så fortsätter du genom till den tredje borggården, där man tror att en tron för de böhmiska prinsarna en gång stod. Idag är dess mittpunkter Josef Plečniks minnesmärke över första världskrigets offer och en järnstaty föreställande S:t Göran som dödar draken. Denna gjöts år 1373 och är den äldsta fristående statyn utomhus i Böhmen. Borggården är också den bästa platsen att göra lite gargoyle-spotting på; håll utkik bland de som kantar taket på katedralen efter drakar, skorpioner och musiker.
8. Mitt emot katedralen, på borggårdens östra sida, ligger det gamla kungliga palatset som grundades på 800-talet, och som sedan dess har genomgått otaliga renoveringar under överinseende av många kejsare. Slottets framträdande egenskap är dess Vladislavsal, som stått värd för all sorts nöjen som baler, marknader och fester. Under andra världskriget gömde man de ovärderliga tjeckiska kronjuvelerna här för att skydda dem från bombningar. Det sägs att alla falska kungar som tar på sig S:t Vaclavs krona kommer att dö inom ett år; en myt som blev ännu mer populär efter att nazisternas beskyddare Reinhard Heydrich enligt uppgift gjorde så, och kort därefter blev lönnmördad av tjeckiska fallskärmssoldater. Nyligen så låg Václav Havel här i lit de parade. Salens ryttartrappa är döpt så eftersom riddarna kunde komma in i salen här utan att stiga av sina hästar.
9. Gå ut genom just den här trappan, och ner på S:t Görans torg där du står ansikte mot ansikte med S:t Görans basilika, som tros vara den nästa äldsta kyrkan i Prag. Om du finner detta svårt att tro på grund av byggnadens barockfasad så kommer dess mörka romanska inre att vittna om en mycket längre historia. Förutom att den innehåller permanenta konstutställningar så är basilikan värd för regelbundna konserter; dess utmärkta akustik garanterar fina föreställningar – rekommenderas om du har tid.
10. Fortsätt förbi basilikan, nedför Jiřská, där du på höger sida hittar Rosenbergpalatset, en plats där obemedlade, ogifta adelsdamer brukade bo. Innan du når Lobkowiczpalatset (den enda privatägda byggnaden i hela Pragborgskomplexet) som dyker upp på din högra sida finns en vänstersväng som leder till Gyllene Gatan.
11. Denna färgglada rad av miniatyrhus byggdes i slutet av 1500-talet i den arkitektoniska stilen som kallas “manierism”. Så fort du kommer in på Gyllene Gatan så reser sig Vita Tornet framför dig; tornet fungerade som ett fängelse för adeln, inklusive Katerina Bechynova av Lazany, som år 1534 lämnades här att ruttna efter mordet på 14 personer. En annan fängelsehåla, Dalibortornet, står vid den andra änden av gatan. Även om Gyllene Gatan förstörts något av antalet presentbutiker som nuförtiden skräpar ned den så är fortfarande varje hus fascinerande i sin egen rätt. I det blå huset med nummer 22, bodde Franz Kafka ett tag, medan profetissan Madame de Thebes – som dödades av Gestapo för att hon förutsåg nazismen – en gång bebott nr. 14. År 1831 inträffade en explosion i ett av dessa hus och brandmännen hittade kroppen av en man som höll en bit rent guld i ett hårt grepp. Vissa tror att han hade funnit alkemins hemlighet, och tog den med sig i döden.
12. Från Dalibortornet kommer en gångväg att ta dig till den Högsta Borggrevens hus och borggård (denna befattning var av högsta rang under kungen). Det här är en bra plats att stanna på för en öl eller en kaffe, och du kan också återbesöka din barndom på det välsorterade leksaksmuseet, som är särskilt stolt över sin samling av Barbie-dockor. Borggårdens mest udda kuriositet är en staty av en pojke, vars penis yngre turister gillar att gnugga för att ge tur. Gå ut från borggården via huvudporten, sväng av till vänster där du går nedför sluttningen till slottets östra ingång. Precis utanför denna ligger ytterligare en fantastisk utsiktsplats (här fyllt med teleskop). När du är klar fortsätter du nedför trapporna som tar dig till Malostranskás spårvagns- och tunnelbanestationer. Men om du är på besök vid en tidpunkt på året när vädret är mer tillmötesgående, vänd runt och gå genom den lilla ingången som leder till slottets södra trädgårdar.
13. Denna lilla, men ändå strålande terrasserade trädgård har en rund paviljong, en barockfontän, två obelisker och en gigantisk skål, för att inte nämna många vyer av över Malá Stranas gamla tak och över Vltava. Även om trädgården har anor från 1500-talet så ritades dess nuvarande inkarnation av arkitekten Plečnik på 1920-talet. Dagligen kl. 10:00 så förkunnas trädgårdens öppnande av slottsvakternas hornblåsare, som spelar från Hartigs musikpaviljong. Antingen fortsätter du till den västra trädgårdsingången, vilket tar dig tillbaka till utgångspunkten, Hradčanské náměstí, eller så följer du dina steg tillbaka till den östra ingångsporten. Gå nedför den långa stentrappan till Klárovgatan och sväng höger. Gå förbi Malostranská tunnelbanestation och över Mánesbron så kommer du att befinna dig vid Rudolfinum.
